Något sent, men här har ni andra delen av min resa! Bilden är ifrån mitt första gig med Major Tom. Så annorlunda stil och inget självförtroende alls, haha. I sista delen kommer jag lägga upp fler bilder från olika framträdanden som är lite fetare.
DEL 2
Den första låten jag gjorde på Major Tom är något jag helst inte pratar om. Så mycket skäms jag över den låten, haha. Nu är det kanske jag som är självkritisk också, men den var verkligen urdålig. Vi fick leads (googla) och det vi hade att gå på var något i stil med ”tysk R&B, enkel refräng, melodiskt”. Så vi skrev om sex och försökte få fram ett Gunther-inspirerat sound.
Detta var vår första helg på Major Tom och första gången jag satt i en låtskrivarsession. När det gäller sociala sammanhang är jag alltid väldigt framåt och kör på för jag tänker att det bästa är att vara sig själv så får det gå som det går. Men när det kommer till professionella sammanhang, där jag känner att jag vill leverera och visa vad jag går för, håller jag ofta tillbaka och avvaktar. Jag är rädd för att framstå som okunnig.
Jag kom hem den söndagskvällen och var på ett jäkla humör. Jag hade inte levererat. Jag visste att det jag hade skapat var värdelöst. Det var inte alls vad jag ville. Jag ville göra bra låtar. Varför kunde jag inte göra bra låtar? Så höll mina tankar på, flera söndagar efter varandra. Det var ingenting fel på projektet, coacherna, deltagarna eller någonting annat runt omkring. Allting var perfekt förutom mitt tankesätt. Det var mina hjärnspöken som gjorde mig tokig och fick mig att sätta upp spärrar som gjorde det omöjligt för mig att utvecklas. Jag var så jävla förbannad. Jag tyckte ju att jag hade provat allting men det hände ingenting och jag kom inte framåt. Sådär var det för mig hela första året. Jag var tillbakadragen, levererade ingenting och lät tiden rinna iväg. Nu i efterhand funderar jag mycket på varför jag hade så svårt för allt det där i början. Men jag tror att jag helt enkelt inte visste bättre. Om jag hade öppnat upp mig mer om hur jag kände och hur förvirrad jag var, hade någon med största sannolikhet kunnat hjälpa mig.
Jag minns vårt första gig med Major Tom. Jag hade slitit för att få rätt på mina låtar, för att få uppträda och leverera. Alla skulle få sjunga tre låtar var. Jag fick sjunga en låt. Jag var så ledsen för de låtar jag hade skrivit och jobbat stenhårt med var inte tillräckligt bra och jag hade inte klickat med någon av producenterna i gruppen för att kunna jobba fram något, så jag och min pappa slet som djur i två dagar för att skriva en låt. Från scratch. Min pappa är en klippa och jag ska aldrig glömma allting han gjort för mig. Jag levererade som aldrig förr på den där scenen fastän jag bara fick sjunga en låt. De andra var bättre än mig, de hade en annan glans på scen och man kände hur de hörde hemma på den där scenen. Den kvällen tändes det en liten gnista inom mig. Den var långt borta och inte särskilt tydlig, men jag bar den där gnistan med mig till nästa år med Major Tom för någonstans kände jag att jag skulle kunna bli så mycket bättre.